<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940</id><updated>2011-04-22T08:30:52.552+08:00</updated><title type='text'>Yester Years</title><subtitle type='html'></subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>17</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-2738877434635188455</id><published>2009-05-05T08:50:00.001+08:00</published><updated>2009-05-05T09:14:00.151+08:00</updated><title type='text'>Persatuan Pemuda Desa (PPD)</title><content type='html'>Allahyarham Tuan Hj. Abdul Aziz Ghani (sepupu ayah dan ibuku) mengilhamkan penubuhan PPD pada awal tahun 60. Beliau seorang guru maktab. Tujuan beliau menubuhkan PPD ialah mengumpulkan ana-anak muda di kampung ini yang kebetulan sebahagian besar adalah anak-anak buahnya untuk aktiviti seni khususnya tarian dan nyanyian.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada masa yang sama abangnya Allahyarham Jaafar Abdul Ghani (lebih dikenali dengan nama Rahim Ghani/Ngah Ayem) telah mula berjinak dengan  lagu-lagu asli khusunya Ghazal. Beliau menganggotai kumpulan Ghazal Sri Kenangan Batu pahat. Beliau banyak menyertai pertandingan nyanyian anjuran RTM, khususnya dalam nyanyian lagu-lagi asli.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Disebelah malam pada tiap-tiap hujung minggu, kami berkumpul di halaman rumah Tok Nor untuk aktiviti nyanyian dan tarian. Guru tari kami ialah Cikgu Rafeah Ghani (kami memanggilnya Kak Ne) Banyak tarian yang kami pelajari, antaranya, tarian lilin, tarian tempurung, tarian tualang tiga. Bagi yang 'ada suara' berlatih menyanyi di bawah bimbingan Ngah Ayem.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bakat kami dihidu oleh seorang ahli PIB Batu Pahat. PIB adalah Persatuan Ibu Bapa yang mula diperkenalkan di Batu Pahat dan akhirnya idea ini disenaraikan ke peringkat Negara dengan nama PIBG dan kini PIBG Nasional.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tidak berapa ingat namanya tetapi beliaulah yang mengetengahkan kami ke Peringkat Daerah. Setiap kali ada sambutan di padang (seperti menyambut hari keputeraan Sultan) ada sebuah pentas didirikan khas untuk kami mempersembahkan tarian dan nyanyian. Pentas-pentas lain turut juga didirikan yang mempersembahkan bangsawan, wayang kulit dan juga 'live band' Seingat saya kami telah membuat persebahan di Kg. Semberong dan di Kota Tinggi. Pendek kata kumpulan kami was a &lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;great hit&lt;/span&gt; dan menjadi bualan mulut penduduk di Batu Pahat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Persatuan Pemuda Desa ini tidak panjang hayatnya. Antara faktornya ialah ahlinya ada yang mula mendapat pekerjaan dan ada juga yang melanjutkan pelajaran tetapi faktor terpenting ialah kemasukkan bekalan letrik di kampung ini dan kemunculan TV hitam putih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagi diri saya, saya meneruskan aktiviti seni saya dengan menyertai Kelab Teater Batu Pahat juga dibawah naungan PIB Batu Pahat. Di bawah bimbingan Allahyarham Mat Ropi Jais dan rakannya, saya, rakan baik saya Rajiah Yusuf, Zainal Abidin Zain (pernah jadi speaker Dewan Negeri Johor)  and few others berjaya  membuat pementasan drama &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;'Dua Tiga Kucing Berlari'&lt;/span&gt;&lt;/span&gt; di Panggung Cathay Batu Pahat, selama dua malam berturut-turut!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya difahamkan the collection came to about $3000.00 Kami berlatih selama 3 bulan dan latihan diadakan di rumah Pegawai Daerah Batu Pahat. Ketika itu, Pegawai Daerah ialah Allahyarham En. Talib Abu. Setiap kali tamat latihan, kami dijamu dengan makanan yang enak-enak. Pakaian kami pada masa persembahan teater itu telah di-sponsor oleh Perniagaan di Pasar Melayu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seperi juga PPD, Persatuan Teater Batu Pahat juga berkubur kerana sebahagian ahlinya seperti Mat Ropi Jais dan Zainal Abidin Zain melanjutkan pelajaran ke universiti dan saya sendiri mengikuti kursus perguruan di Pusat Latihan Daerah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-2738877434635188455?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/2738877434635188455/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/05/persatuan-pemuda-desa-ppd.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/2738877434635188455'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/2738877434635188455'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/05/persatuan-pemuda-desa-ppd.html' title='Persatuan Pemuda Desa (PPD)'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-4401122561842766381</id><published>2009-04-15T19:51:00.003+08:00</published><updated>2009-04-16T09:33:28.440+08:00</updated><title type='text'>Pn. Hjh Zawiah bt. Ali</title><content type='html'>Dilahirkan pada 27.07.1928. Ayahnya bernama Ali bin Jenang Saat dan ibunya Hawa bt. Mohd Noh. Ibu merupakan anak sulung daripada lapan orang adik beradik. Tidak pernah bersekolah, hanya dilatih untuk masak-memasak dan menguruskan rumah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berkahwin dengan ayahku Abd. Ghani bin Abd. Rahman pada usia 14 tahun. Mereka adalah sepupu. Ibu ayahku Pn. Saodah bt. Jenang Saat adalah kakak kepada Ali bin Jenang Saat. Menurut ibu ketika berkahwin, tentera Jepun sudah menguasai Tanah Melayu. Ibu hanya sempat tinggal di  &lt;span style="font-style: italic;"&gt;'barrack'&lt;/span&gt; jalan Dagang selama seminggu. Selepas itu, ibu dan keluarga mertanya melarikan diri ke Bukit Pasir. Sewaktu itu, askar jepun telah sampai ke Batu Pahat dan menjadikan Sekolah Tinggh (High School) di Jalan Dagang sebagai markasnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah keadaan pulih, ibu dan ayah sekeluarga beralih semula ke &lt;span style="font-style: italic;"&gt;'barrack&lt;/span&gt;' di Jalan Dagang. Pepatah ada mengatakan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;'kapal pecah, yu yang kenyang'&lt;/span&gt; Setibanya mereka di rumah, mereka dapati semua perlalatan di rumah termasuk katil dan almari telah hilang lesap yang tinggal hanyalah batu giling. Mungkin si Pencuri terlepas pandang. Dan batu giling itu masih lagi ada hingga ke hari ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ibu pernah mengalami peristiwa cemas sewaktu pendudukan Jepun. Pada masa itu bulan puasa. Ibu turun ke dapur untuk menyiapkan makanan untuk bersahur. Tiba-tiba muncul seorang askar Jepun memeluk ibu erat dan hendak membawanya lari. Tok Saodah menjerit sekuat hati memanggil Ayah. Ayah datang sebagai wira dan berjaya menarik ibu dari askar Jepun tadi. Askar Jepun bertindak mahu menagkap ayah pula. Suasana pagi menjadi kecoh. Mujurlah ketua askar Jepun itu terdengar akan kekecohan itu lalu datang menyiasat. Beliau terus membelasah askar tadi, Tuhan sahaja yang tah. menurut cerita, Sekolah Tinggh banyak menyaksikan pembunuhan dan penyeksaan ngeri ke atas askar-askar bangsa Australia dan juga ke atas askar Jepun sendiri yang melanggar peraturan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pendapatan ayah sebagai seorang posmen di Pejabat Pos tidaklah seberapa. Nasib baik ibu dan Tok Saodah pandai seni tekad. Hasil seni tekat dijual di Pasar Melayu di kedai Tuan Hj. Abd. Rahman. Selain daripada menekat ibu turut mengambil upah menjahit baju kurung lelaki dan perempuan. Upah menjahit hanya $1 sepasang. Kadangkala ibu dan Tok Saodah menjual kuih Apam Beras dan Putu Piring untuk menambah pendapatan. Selain dari itu, Tok Saodah dapat bekalan gula hasil dia mengajar kelas Al-Quran. Berkat usaha gigih ibu dan Tok Saodah dapatlah kami 6 beradik hidup selesa-cukup makan, cukup pakai, Kami cukup bahagia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Awan mendung mula memayungi kami sekeluarga pada tahun 1959 dengan kepulangan Ayah ke Rahmatullah. Ibu mematuhi pesanan Ayah untuk terus menyekolahkan anak-anak walau sesukar mana keadaanya. Tahun 1960-1963 merupakan tahun derita bagi kami sekeluarga tapi Ibu tabah mengharungi segalanya. Memerah keringat dari pagi hingga malam, memekakkan telinga pada segala fitnah dan cemuhan. Alhamdulillah, berkat usaha Ibu yang ikhlas, tak kenal putus asa, tak patah semangat, bertawakal pada Allah, usahanya membuahkan hasil. Kini kami mampu menyinari hidup Ibu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini, dalam meniti usia 82 tahun (penglihatannya sudah kabur dan telinganya kurang pendengaran), old and feeble, bongkok tig. Ibu menghabiskan sisa hidupnya dengan 6 orang anak, 9 orang cucu dana seorang cicit. Tahun ini (2009) genap 50 tahun pemergiaan ayah. Cinta dan kasih sayang Ibu pada Ayah tidak pernah padam. Setiap kali kami menyebut Ayah, akan bergenanglah matanya dan berguguran manik-manik putih dari kelopak matanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semoga Tuhan merahmati usia tua ibuku.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-4401122561842766381?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/4401122561842766381/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/04/pn-hjh-zawiah-bt-ali.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/4401122561842766381'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/4401122561842766381'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/04/pn-hjh-zawiah-bt-ali.html' title='Pn. Hjh Zawiah bt. Ali'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-40441414535090773</id><published>2009-04-08T20:31:00.003+08:00</published><updated>2009-04-08T20:53:25.491+08:00</updated><title type='text'>Jalan Mohd. Akil Dalam</title><content type='html'>Menurut sejarah lisan, kampung ini dibuka oleh Allayarham moyangku Jenang Saat bin Jenang Jaafar. Jenang Saat dikatakan adalah diantara tiga orang terkemuka sewaktu pembukaan bandar Batu Pahat. Namanya masih diabadikan di sebuah jalan besar di Batu Pahat iaitu Jalan Jenang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dikenali dengan nama 'Kampung Dalam' dan mendapat jolokkan Kampung Tenggelam kerana setiap kali hujan lebat akan banjirlah kampung ini. Airnya naik tinggi hingga ke paras peha. Kampung ini dipenuhi dengan pokok getah, pokok sagu, pokok bemban, pokok pinang, pokok mengkuang dan pokok kelapa. Selain dari  itu pokok pisang, pokok nangka, pucuk paku dan kangkung tumbuh merata. Cendawan guruh juga hidup subur di celah batang-batang kering. Paritnya dipenuhi dengan ikan haruan, keli dan anak pelaga. Kolamnya penuh dengan ikan puyu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Penduduk di sini ada yang bekerja menoreh getah, ada yang mengusahakan sagu dan ada yang menganyam atap dan tikar mengkuang dan ada yang mengusahakan pinang. Sebahagian besar penduduk di sini adalah Melayu yang mempunyai pertalian darah antara satu sama lain. Dua buah keluarga orang luar ilaha keluarga Allayarham Haiderus (India Muslim) dan Allahyarham Hj. Mokhtar bin Bakri. Anehnya yang mengusahakan kedai runcit ialah orang Cina.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di Kampung Dalam inilah Allahyarham Jenang Saat menempatkan anak-anaknya iaitu Tok Itam, Tok Nor, Tok Bakri, Tok Itam (Rokiah) dan Tok Ali. Tok Bakri tinggal di rumah besar peninggalan Jenang Saat dan rumah saya terletak bersebelahannya. Ketika itu tiada jalan besar yang ada cuma lorong lorong pejalan kaki. Tiada bekalan letrik, tiada pula bekalan air paip. Untuk menerangkan rumah di malam hari, bagi keluarga yang mampu menggunakan lampu gas, ada yang menggunakan lampu chimney dan yang lain menggunakan pelita. Untuk mandi manda dan mencuci gunakan air kolam dan untuk minum air hujan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Clearly simple life.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah bertahun-tahun menikmati cahaya elektrik, bekalan air paip dan tandas berpam saya dan adik-adik mengalami &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;'cultural shock'&lt;/span&gt; untuk seketika. tapi Atok Saodah dan Ibu selalu mengigatkan kami untuk mensyukuri ada 'bumbung' untuk melindungi kami dari panas dan hujan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di kampung ini terdapat beberapa orang broker tanah. Atas &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;'inisiatif'&lt;/span&gt; mereka inilah sekeping demi sekeping tanah di sini jatuh ke tangan orang Cina dan apabila kampung ini membangun dengan Summit Parade dan Stesyen bas Jalan Omar  megah, sebahagian besar tanah di sini sudah menjadi milik orang Cina.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya merindui saat-saat indah memancing keli dan haruan di parit, menangkap anak-anak puyu di kolam, memetik pucuk paku dan memungut cendawan guruh untuk dibuat lauk. Rindu juga melihat latah Tok Timun dan Tok Nor apabila disergah. Rindu mendengar hilai ketawa semasa bermain galah dan sembunyi ibu .... Rindu melihat telatah kawan-kawan yang mengelah membaca Berzanzi sewaktu majlis berinai ... Rindu ..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-40441414535090773?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/40441414535090773/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/04/jalan-mohd-akil-dalam.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/40441414535090773'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/40441414535090773'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/04/jalan-mohd-akil-dalam.html' title='Jalan Mohd. Akil Dalam'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-3200039121712188024</id><published>2009-04-01T08:19:00.009+08:00</published><updated>2009-04-08T21:01:31.107+08:00</updated><title type='text'>Hijrah.</title><content type='html'>Pada masa saya di SMC (1956), ayah telah ditukarkan ke Pejabat Pos Rengit. So the whole family shifted to Rengit. Untuk memudahkan persekolahan saya, ayah tumpangkan saya di rumah Tok Ali. (Di Jalan Mohd. Akil Dalam, now known as Jalan Mustaffa). I didn't stay there long, sebab tak selesa. Rumah beliau sentiasa dikunjungi tetamu. Di siang hari - ada yang berubat, ada yang berurut dan di sebelah malam - beliau menjadi guru persilatan. Tak ada satu ketika pun yang tak ada orang. Yang paling mengerikan ialah bunyi orang berdengkur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Tiba malam hari, startlah ......... aku takut. It felt eerie. My hair stood on its ends.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Next I stayed dengan keluarga Tok Nor. Ala!.... Tok Nor yang ubat sakit gigi dengan ketuk paku pada papan tu. Tak kan tak ingat! Saudara aku juga - adik bongsu atuk Saodah. Duduk kat Jalan Mohd. Akil juga, tapi belah darat. Tok Ali dulu belah laut. Jadi satu Atuk Laut dan satu lagi Atuk Darat. Nama suami Tok Nor ialah Abdul Ghani Idrus sementara ayah aku Abdul Ghani Abdul Rahman. Banyak yang keliru kat situ. Mereka ingat sama aja ..... anak Ghani. Tinggal dirumah Tok Nor lebih selesa -sebab -dia juga ada school going children.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But what I liked most di rumahnya ada kolam besar. Kolam itu berpagar dengan rimbunan pokok. Setiap kali turun ke kolam itu rasa tak mahu naik. Serenok bermandi-manda dan menangkap anak ikan puyu. Bukan ada swim-suit, berkemban aja. Air kolam memang special - jalan sabun!. Bila orang tua tu naik berang diperembatnya dengan rotan - baru nak naik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Alas! but I didn't stay there long either.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My father had made arrangements that I traveled daily from Rengit to Batu Pahat by taxi. As early as 5.30am. Pak Man (the taxi driver) would made the pick up. Jamiliah Md.Noh, sister Zaiton and few other boys would be there. It was sardine packed taxi. Late afternoon, he would fetched us back. Demi Ilmu we survived the day. Pengalaman ini dirasai oleh ramai pelajar-pelajar di luar bandar. Ada yang berkayuh basikal berbatu-batu jauhnya, berjalan kaki,&lt;br /&gt;menumpang itu dan ini. Bermandikan peluh. Tetapi demi pelajaran itu dilalui dengan hati yang terbuka. Pengalaman mengajar aku supaya menginsafi segala-galanya. Jangan berputus asa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tuntutlah ilmu hingga ke negeri Cina. "&lt;strong&gt;Education is a passport to better living&lt;/strong&gt;".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apabila saya memasuki darjah enam, ayah ditukarkan semula ke Pejabat Pos, Batu Pahat. Kami sekeluarga berpindah dan dapat pula tinggal di quarters Kerajaan, di Jalan Ampuan. Rumahnya berkembar dua dan keadaannya lebih selesa. Kebahagian tinggal dirumah tu tak lama. Pada penghujung tahun 1958 ibu melahirkan adik ku yang bongsu. Pada ketika yang sama juga ayah jatuh sakit. Kata orang ayah kena barah. Beliau dimasukan ke Hospital Batu Pahat untuk rawatan. Sakitnya bertambah teruk, beliau di pindahkan ke Hospital Besar Johor Bahru, untuk rawatan lanjut. Sakitnya makin teruk. Kami diminta membawa ayah pulang. Dalam keadaan yang meruncing sedemikian, kami sekeluarga di minta mengosongkan rumah kerajaan alasan ayah tiada lagi berkhidmat dengan kerajaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami akur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mujurlah Tok Nor agreed to sell sebidang tanah dengan pondok buruk kepada kami. Harganya $2000.00. Dengan duit ganjaran persaraan ayahlah kami jelaskan bayaran itu. Kasihan ayah kerana dia dapat tinggal di pondok itu hanya dua minggu. Pengorbanan ayah akan 'ku ingat buat selama-lamanya. Tuhan lebih meyayangi beliau. Tepat pada 25.10.59 waktu maghrib ayah pergi buat selama-lamanya.&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Semoga ALLAH mencucuri rahmatnya atas roh Abdul Ghani bin Abdul Rahman. Al-Fatihah.&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Inilah suratan ayah (dalam jawi) yang terakhir kepada Ibu sebelum pergi ............&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;"........... ikat perut, biar tinggal sehelai sepinggang. Persekolan budak-budak mesti diteruskan."&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-3200039121712188024?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/3200039121712188024/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/04/hijrah.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/3200039121712188024'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/3200039121712188024'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/04/hijrah.html' title='Hijrah.'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-6903513024748367731</id><published>2009-03-30T08:55:00.006+08:00</published><updated>2009-04-08T20:59:27.678+08:00</updated><title type='text'>Convent Days 1959 - 1963.</title><content type='html'>I was sent to CHIJ (Batu Pahat) for my secondary education with a few of my friends. The others were sent back to TIGS. We were the first batch of Malay students in CHIJ(BP). The school then, were still run by Reverend Mother and a handful of nuns whom we called "sister". The HM was Mrs. Tan. As mentioned ealier, my friends and I felt very uncomfortable to be there for the first few days. Soon we got over our fear and we enjoyed our days there.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apart from the normal curriculum, we had singing lesson and 'Sripture Class' now known as "Bible Knowledge". We enjoyed the singing lesson. We were taught songs like - Greenwood tree, Home sweet home, Oh! Suzanna by the 'sisters'. We were often told "&lt;strong&gt;Girls are seen not heard&lt;/strong&gt;".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;During the 'Scripture Class', the Malay girls were not to leave class. We were supposed to do our home-work or study. Saya suka curi-curi dengar. I came to know about the concept of 'Trinity' about Jesus about 'Virgin Mary' etc. etc. etc. Which saya tak pernah dengar di Sekolah Agama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masalah saya di Convent bukan masalah pembelajaran tetapi penerimaan keluarga dan orang kampung. Ibu selalu disindir cuba mengkristiankan anak. Pernah apabila ke rumah saudara saya diminta membaca kitab-kitab jawi dan mengaji Al-Quran. Saya masih dapat melepasi ujian-ujian mereka. InsyaALLAH, saya masih seorang Muslim sejati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitulah pandangan sempit masyarakat "&lt;strong&gt;Melayu Lama&lt;/strong&gt;" terhadap sekolah orang putih lebih-lebih lagi sekolah Convent.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Satu pengalaman berharga yang saya lalui semasa di Convent ialah peluang mengasah bakat di atas pentas. Pada masa itu Kerajaan sedang berusaha meningkatkan penguasaan Bahasa Melayu di kalangan pelajar-pelajar. Berbagai-bagai aktiviti telah di jalankan termasuklah:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;i. Bulan Bahasa Kebangsaan.&lt;br /&gt;ii. Minggu Bahasa Kebangsaan.&lt;br /&gt;iii. Pidato.&lt;br /&gt;iv. Pantun.&lt;br /&gt;v. Lakonan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh kerana bilangan pelajar Melayu amat berkurangan di Convent, maka saya kerap terpilih mewakili sekolah buat masa itu. Saya dan kawan baik saya Puan Rajiah Md. Yusuf mendapat bimbingan En. Ismail Kayat dan En. Mokhtar Talib (Matlob). Dengan bimbingan mereka semua kami tak pernah balik tangan kosong.&lt;br /&gt;Kehandalan mereka dalam Bahasa Melayu susah ditandingi hingga kini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Syabas!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam ruangan yang sempit ini aku ingin merakamkan jutaan terima kasih ku kepada Puan Ramlah. Beliau telah bersusah-payah, entah bagimana pun aku tak tahu, sehingga aku mendapat bantuan kewangan, untuk meneruskan pelajaran hingga ke tingkatan lima. Semoga ALLAH mencucuri rahmat ke atas beliau.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-6903513024748367731?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/6903513024748367731/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/03/convent-days-1959-1963.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/6903513024748367731'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/6903513024748367731'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/03/convent-days-1959-1963.html' title='Convent Days 1959 - 1963.'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-5855979584600589470</id><published>2009-03-29T11:06:00.004+08:00</published><updated>2009-03-30T08:05:13.250+08:00</updated><title type='text'>Tengku Mariam Girls' School Days -1958.</title><content type='html'>After completing my SMC ll, in TIGS my friends and I were sent to Tengku Mariam Girls' School to do our standard six. The school were quite a distance from my house in Jalan Dagang, but I still walk to school. The HM then was Mrs.Raja. I could still remember the school uniform that we ware. Red pinafore and orange blouse. (Warna keling - without prejudice)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The class teacher was late Miss Menon. The fiercest teacher I ever met. Whenever we failed her test or didnt complete our homework or too noisy, she made us sit under the table. She treated us like little mice. I was rather weak in mathematic then. But to pass the entrance exam to form one (then they called it the Federal Exam.) you need a pass in mathematics. My late father was worried. Dressed in his postman uniform he popped in the class while Miss Menon was teaching. I didn't quite know what my father said to her, but the moment my father left Miss Menon called me. "Alimah! who ask your father to come to school?" She gave me a huge pinch on my cheek. I couldn't held my tears. "Next time, tell your father not to come to school and blah .... blah ...... blah". I couldn't forgive her for that.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then come the fruit seasson. My friends brought "jambu air", mangoes and "buah kuini" to school. MissMenon couldn't stand the smell of "buah kuini". What did she do then? She went to every table and collected every single fruit and throwed them in the dustbin just outside the classroom.Then she went on teaching as though nothing had happened. Then came the PWD lorry to collect the garbages. All of a sudden my friends and I rushed out to collect back the fruits that she had thrown out. I could hear Miss Menon shouting "You greedy girls" on top of her voice and angrily she marched out of the class. That day we feasted ourselves with "jambu air" mangoes and "buah kuini".During recess a friend brought suger mix with salt and some soy-sauce to eat with the fruits.&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Those innocent days !!!&lt;/strong&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-5855979584600589470?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/5855979584600589470/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/03/tengku-mariam-girls-school-days-1958.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/5855979584600589470'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/5855979584600589470'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/03/tengku-mariam-girls-school-days-1958.html' title='Tengku Mariam Girls&apos; School Days -1958.'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-8351239735067357565</id><published>2009-03-16T09:25:00.004+08:00</published><updated>2009-03-16T18:14:44.970+08:00</updated><title type='text'>Perubatan Tradisional</title><content type='html'>&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Dibesarkan dalam tahun 50an, saya dapat lihat dan merasai perubatan tradisional. Apatah lagi my late grandma and her sibblings memang arif dalam bidang tersebut. My late grandma memang arif dalam mengubati sakit 'denah' dan 'cika'.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagi orang yang dah lama deman saya lihat atok mengambil sehelai daun sirih, meyapu sedikit kapor, sekacip pinang dan sedikit gambir dan membacha serapah jampinya. Lepas itu ia memamah sirih tersebut. Dengan air kunyahan sirih tadi ia pun melukis &lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;'match-stick'&lt;/span&gt; figures keatas badan pesakit. Percaya atau tidak, pesakit akan merasa 'reda'. Tetapi ada pengerasnya. Pesakit perlu memulangkan asam garamnya dan duit 25 sen. Kalau tidak penyakit tadi akan berbalik pada atok pulak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagi yang kena 'cika' (perut memulas-mulas, cirit beret, muntah) ubatnya senang aja. Mandi sampai kuyup. Biasanya cika berlaku jika bermimpi memakan beranika jenis makanan.&lt;br /&gt;Bagi sakit kepala ubatnya mudah aja. Ramaskan 2-3 biji bawang merah dalam semangkok air. Letakkan sedikit cuka. InsyaAllah - baik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masa campus-day cubalah buat! Kawan tu kepalanya tak baik tapi rambutnya pulak yang gugur. I thought I must had put too much vinegar.&lt;br /&gt;Dukun ikut-ikut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My late grand-aunt (Tok Nor) pandai tangkal sakit gigi. Dirumahnya, ada sekeping papan yang penuh terpacak dengan paku. Tok Nor akan bertanyakan gigi mana yang sakit? Kiri, kanan, atas atau bawah. Beliau akan mengambil sebatang paku dan membaca serapah jampinya keatas paku tersebut dan terus mengetuknya atas papan tadi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;'Abra Kedabra! Sakit gigi dah baik.'&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tok Nor juga pakar dalam membuat ' tangkal sawan'. Benang 7 warna dipintal jadi satu. Dipakaikan dileher bayi. Tujuannya untuk menghalau iblis dan syaitan.&lt;br /&gt;Macam-macam pandai orang dulu-dulu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tok Ali pulak pakar megubat orang kena 'angin pasang' dan masuk 'pijar'bagi orang yang sakitnya tak sembuh-sembuh. Aku pernah tengok dulu bagaimana Tok Ali mengubati anaknya (ibu ku) yang luka kena kapak. Dia ambil batang keladi dan melumrkan pada tempat yang luka. Selepas itu dia tampal luka itu dengan kopi. Adalah serapah jampinya. Tak masuk akal kan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila aku kata bawa ke hospital - dia punya aruk!&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;"Itulah engkau, anak engkau ni dan jadi orang putih. Tak tahu lagi petua petua orang Melayu!" &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itulah kata-katanya kepada lbuku. Dalam masa seminggu luka tadi sembuh seperti sediakala. Mujarab betul! Lagi seorang yang aku tak lupa ialah "Embuk". Cara ia mengubat ialah dendan menjilat. Semasa kecil ku selalu sakit perut. "Embuk" akan menjilat perut ku. Baik! Kalau mata yang sakit dia akan jilat mata tu (dengan tahi mata sekali dia jilat). Hairan betullah aku - baik dan mujarab.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;"Yang menentukan baik sembuhnya adalah Allah."&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itulah kata my late grandma. Beliau sangat tak berkenan dengan ku kerana enggan mewarisi perubatan tradisionalnya. Aku pada masa itu berfikir mana ada ubat dengan air liur basi aja.&lt;br /&gt;Semoga Allah mencucri rahmat ke atas roh-roh mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Al-Fatihah!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-8351239735067357565?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/8351239735067357565/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/03/perubatan-tradisional.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/8351239735067357565'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/8351239735067357565'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/03/perubatan-tradisional.html' title='Perubatan Tradisional'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-8870155167864117991</id><published>2009-03-06T13:53:00.008+08:00</published><updated>2009-03-08T19:17:44.245+08:00</updated><title type='text'>Puasa &amp; Raya</title><content type='html'>I first learnt to fast at the age of eight. Throughout the fasting month was the school holiday. By the end of the first week, I could see my neighbours mejemur tepung dan gula. By the end of second week, all the women folks would be busy making kuih. My mother would be busy menyiapkan baju-baju tempahan orang. She would be paid a dollar for a pair of sarung and baju kurung. Baju dan kain perlu "di-sembat". Itu kerja susah oi!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I had to help my grandma at the kitchen. Tukang henjut telor. My grandma would put 30 - 40 eggs in a large container, and I kena tepuk telur 'tu sampai naik. Campur tepung dan gula she made lovely "bahulu" dan "bangkit". Kuih-kuih 'tu kena bakar api atas/bawah. With all the gula she received from her 'murid-murid', she would make a variety of halua. Namely&lt;br /&gt;1. Halua cermai&lt;br /&gt;2. Halua Betik.&lt;br /&gt;3. Halua Belimbing.&lt;br /&gt;4. Halua Kundur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Halua cermai yang paling I suka. Best!&lt;br /&gt;Other than halua, she would also made "Lengkong Bersakar".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It was a blessing, none of us contracted diabetes after the &lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;"sugar-fiesta"&lt;/span&gt;.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-8870155167864117991?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/8870155167864117991/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/03/puasa-raya.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/8870155167864117991'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/8870155167864117991'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/03/puasa-raya.html' title='Puasa &amp; Raya'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-255666445372187105</id><published>2009-03-06T08:49:00.006+08:00</published><updated>2009-03-08T19:12:12.829+08:00</updated><title type='text'>Games We Play</title><content type='html'>Usually, after the Quran lessons, a few of my friends would stay back. We played games like five-stones, hide and seek, hop and skotch and rubber-band game. On weekends we played "masak-masak".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We were also very innovative then. We would panaskan "sepit rambut" and then curled around our hairs. See! we have curls. We even made our own brooches. We panaskan "damar" on a piece of spoon and than placed a safety pin at the centre. There we had our brooches.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Back at the kampung, I played games like "galah panjang", "bola lubang", "card game" and "ceper". I even played marbles, tops and kites. We would played untill late evening. Occasionally mother would come along with a rotan to force me back home.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ask my children about these game? They would give you a weird smile.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-255666445372187105?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/255666445372187105/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/03/games-we-play.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/255666445372187105'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/255666445372187105'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/03/games-we-play.html' title='Games We Play'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-3453941162163451145</id><published>2009-03-04T08:14:00.003+08:00</published><updated>2009-03-08T18:34:09.367+08:00</updated><title type='text'>Our Quran Class</title><content type='html'>When we were staying at the postman barrack, in Jalan Dagang, my grandma was a Quran teacher (Guru mengaji). Every afternoon there would be about 20 - 30 children coming to the house for Quran lessons. My grandma used to have  a long thin rotan in her hand. Everone of us had to 'menderas' (revise the previous day lessons) before we enter the room.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We were to recite one by one infront of her. Grandma would use the cane, just in, case she was not happy with the performance. At times, when someone completed the "Muqadam" and move on to read the Quran, the parents  would bring 'pulut kuning and curry'. All the 'anak murid' will share the pulut and curry. More treats when someone had reached 'juzuk 15' or 'khatam Al-Quran'.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My Grandma used to say&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;"Anyone who can recite the Quran easily would excell in life"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;I think there is truth to what she had said.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What did grandma get for her services?&lt;br /&gt;Sugar.&lt;br /&gt;What did she do with the sugar?&lt;br /&gt;......  .......  ......&lt;br /&gt;Let's find out soon&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-3453941162163451145?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/3453941162163451145/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/03/our-quran-class.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/3453941162163451145'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/3453941162163451145'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/03/our-quran-class.html' title='Our Quran Class'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-2025066476587760779</id><published>2009-03-03T08:03:00.014+08:00</published><updated>2009-03-08T19:14:25.650+08:00</updated><title type='text'>Snacks &amp; Tit-Bits</title><content type='html'>&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;During my days at Jalan Dagang, I would follow my mother to a nearby sundry shop, (Owner named Ah Lek) to buy the monthly supply of rice, flour, suger, etc. etc. I would have my share of tit-bits. My favourite - &lt;span style="font-style: italic;"&gt;asam kechut, asam manis, tahi lembu&lt;/span&gt; (a kind of asam. Imagine naming asam as tahi lembu?) &lt;span style="font-style: italic;"&gt;kuaci&lt;/span&gt; and sometimes bila tiba musimnya - &lt;span style="font-style: italic;"&gt;buah tanduk&lt;/span&gt;.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;During those days there were no plastic bags. Everything was wrapped in newspapers. For goods like rice, flour and suger they were put in 'kelongsong kertas', made up of layers and layers of papers.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;A tin of biscuits was a must to buy. We would dip the biscuits in coffee for our breakfast. The biscuits came in two versions -&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt; 'kabin tawar, kabin manis'.&lt;/span&gt; Sometimes my late grandma would fry the 'kabin tawar' and pound them finely. Than she would add grated coconut and 'Gula Melaka'. She would called it&lt;span style="font-style: italic;"&gt; 'sagun kabin tawar'&lt;/span&gt;. At other times, my late grandma would jemur (put in the sun) the left over rice for a few days - sampai kering. Bila 'dah kering dia gorengnya sampai garing. Kemudian diprosesnya sampai jadi 'sagun nasi kering'. Bila musim durian tiba my late father would buy a big basket of the fruits. Habis dipelbagaikan hanya kulit aja yang tinggal. My late gradma memang kreative.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;At primary school days, I used to buy &lt;span style="font-style: italic;"&gt;'opak-opak'&lt;/span&gt; cicah dengan sambal. Sometimes and most of the times my baju would be smeared with the sambal. Bila sampai rumah my mother pun mula pasang "radio-gram" dia. Other tit-bits yang menarik pada masa itu:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Kacang Putih&lt;br /&gt;2. Gula Ketuk&lt;br /&gt;3. Air Batu Kepal&lt;br /&gt;4. Rojak Petis&lt;br /&gt;5. Bubur Terigu&lt;br /&gt;6. Jeruk Jambu&lt;br /&gt;7. Alusmitai (how the heaven we got the name, I don't really know).&lt;br /&gt;Note: Alusmitai is actually candy-floss&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-2025066476587760779?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/2025066476587760779/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/03/snaks-and-tit-bits.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/2025066476587760779'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/2025066476587760779'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/03/snaks-and-tit-bits.html' title='Snacks &amp; Tit-Bits'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-7846316589710634191</id><published>2009-03-02T08:54:00.002+08:00</published><updated>2009-03-08T19:15:36.103+08:00</updated><title type='text'>Transport to School</title><content type='html'>How do I go to school those days?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;During my primary years my friends and I walked to school. It was not the distance that matters but it the 'fear' that had been whispered into our ears.On the way to school, we had to lalu a rubber factory (later become an ice-factory). Kononya disitu ada&lt;span style="font-style: italic;"&gt; "keling sabit" &lt;/span&gt;dan kononnya disitu ada banyak kepala budak sekolah tergantung. Tak jauh dari situ ada pulak batu batu besar yang berwarna hitam. Itu yang dipanggil &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"batu belah batu bertangkup"&lt;/span&gt;. Kononnya ia akan mencekup budak-budak yang menghampirinya. Sampai aja kawasan 'tu.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;Cabut! Run as fast as we could.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sampai sekolah mencungap-cungap. But as days went by we got over our fear and enjoyed the walks to school.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sepanjang Sekolah Menengah I cycled to school. I could recalled when our tires got punctured, we had to push our bicycle to the bicycle shop in Jalan Zabedah to get it repaired. Sometimes when the shop owner was too busy, we had to do it ourselves. During those days, the bicycle were an imported goods. We had brands like Raleigh and Robin Hood.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We not only cycleed to school but everywhere else. During my RTC (Regional Training Centre) I cycled from my house to High School. My friends used to draw me on my bike and wrote&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;"A. and her iron horse"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It was only after I became a trained teacher I stopped cycling. The roads then were too busy. So whenever I wanted to go to town, I would walk. I would walk from home to town and then t00k a trishaw home. Then the ride only cost 30 cents.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekarang kalau tak ada Rm10 siapa nak kayuh.&lt;br /&gt;Nilai duit berbeza betul.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-7846316589710634191?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/7846316589710634191/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/03/transport-to-school.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/7846316589710634191'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/7846316589710634191'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/03/transport-to-school.html' title='Transport to School'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-3197254514662386726</id><published>2009-03-01T07:29:00.002+08:00</published><updated>2009-03-08T19:16:05.455+08:00</updated><title type='text'>SMC Classes</title><content type='html'>Our friends in SMC classes are in different age groups. The youngest were born in 1946 but we had friends born in 1944, 1943. This is where we switched the medium of instruction from Bahasa Melayu to English.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The first few weeks were in total horror. We could not understand our teachers and we were not suppose to utter a word in Malay.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;Kena denda!  &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;The prefects (we called pipit) were up and about to "saman"us.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For English - we were made to learn "the 8 parts of speech". Nouns, verbs, pronouns, etc. etc. Finaly we were to write lines after lines. What a waste! but that was how we learned. Mujarab pulak 'tu.  Boleh guna sampai kat university.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Than we had - &lt;em&gt;The weather report&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;                        &lt;em&gt; The daily news&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;Apa yang seronoknya - its more of the same.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;How did we actually pick up the English Language? I think it is through constant repetition. For the first days we couldn't make out what they were trying to teach; but through constant repetition we manage to learn the language.&lt;br /&gt;By the end of the SMC classes we were able to speak fluently in English.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitulah keadaannya. Jangan putus harap - ajar dan terus ajar.&lt;br /&gt;The pot of gold is the end of the rainbow.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-3197254514662386726?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/3197254514662386726/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/02/smc-classes.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/3197254514662386726'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/3197254514662386726'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/02/smc-classes.html' title='SMC Classes'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-7396969840419263492</id><published>2009-02-28T08:48:00.003+08:00</published><updated>2009-03-08T19:16:18.703+08:00</updated><title type='text'>Primary Years</title><content type='html'>I could recall a few things we studied there. In standard one we used the "papan batu" and "kalam batu", only in standard two we were given books and pencils. We had Jawi, Rumi, Kira-Kira, Tawarikh and in standard three we learned a bit of English. The teachers in the Primary Schools wore a set of uniform. The ladies would wear baju putih and kain batik. The men would wear kemeja putih and plain trousers (normally black or brown). And so did our Agama teacher.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For kira-kira we'll start the day by "congak" - mental arithmetic. Secodly reciting the "time-table" 1 -12 by hard. We were taught basic skills of addition, subtraction, multiplication and division.  At the end of standard three we have to sit for an entrance examination to Special Malay Class.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-7396969840419263492?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/7396969840419263492/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/02/our-primary-years.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/7396969840419263492'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/7396969840419263492'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/02/our-primary-years.html' title='Primary Years'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-7026182793468401084</id><published>2009-02-26T14:27:00.004+08:00</published><updated>2009-03-08T19:16:43.220+08:00</updated><title type='text'>Science Test</title><content type='html'>We used to score in our Science test.  Apa taknya - the boys would have their test in the morning dan disebelsh tengaharinya kita pulak.  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Soalan bocor!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The boys will passed the question to us. There were a lot of fight between the Convent and TIGS girls over a few GES boys. The boys are good in sports and in senilukis. Those I could remember was Ho Chee Pong - sports and Arif Nun -senilukis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But the thing I cherished most was the class "Budi Utama". The free tuition class given by some good samaritan. The teachers namely Pn.Inom Yon, the late Tn.Hj.Mohd.Diah, Mr.Gorbax Singh,  Mr.Engineer (not his real name).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dikelas itu ada tertulis -&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt; "Education is a passport to better living"&lt;/span&gt;. A handful of pelajar-pelajar Melayu and a few En.gu sekolah attened the free tuition class. I could recall a particular Malay teacher - setiap kali ada maths. problem bila kena turn dia jawab (jawabnya sama aja) dia dengan selambanya menjawab - "Darab Bersilang". Entah betul ka tidak - itulah jawabnya. Akhir sekali  we called him - Cikgu darab bersilang.  Lulus pulak tu SPM. &lt;br /&gt;Aduhai Cikgu darab bersilang.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-7026182793468401084?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/7026182793468401084/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/02/alimah.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/7026182793468401084'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/7026182793468401084'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/02/alimah.html' title='Science Test'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-8040928530410392475</id><published>2009-02-25T11:02:00.002+08:00</published><updated>2009-03-08T19:17:05.921+08:00</updated><title type='text'>Life in SMC Class</title><content type='html'>Life in SMC class was not easy either. Tiap-tiap hari kami disogokkan dengan kata-kata&lt;br /&gt;seperti:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;"You stupid Malay"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;"You stupid dungu"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setiap kali terlupa bawa buku atau kerja-rumah (homework) tak siap maka terimalah padahnya. Write 1000 lines - "I must not forget to bring my book"or"I must finish my home-work". Kerja membazir tak ada faedah. .........&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari pertama di Convent. Mengerikan, menakutkan. The Nun clad in their uniform dan patong Mary didepan sekolah. Crosses in evey classroom. Ala Mak,  kat mana aku ni pulak? Lessons those days were more rote-learning. Hafal, hafal, hafal. Telan, telan, telan.Keluarkan balik bila ada test atau examination.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tak dapat siap kena ketillah ........&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;At form 3 we have to sit for LCE (Lower Certificate of Education). Siapa dapat pangkat "A" oleh naik form 4. Kalau tak kena sit for "QT" (Qualifying Test). Katanya sangat susah. Jadi apa dia orang buat? Masuk DTC,  KBTC atau MWTC. Kalau ada redzki dapat - kalau tak, kawin ajalah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Umum.&lt;br /&gt;Dulu cuma ada 3 sekolah menengah dalam daerah. GES, TIGS, CONVENT.Yang lengkap betul GES. Semua ada. Convent dan TIGS kena pergi GES for Science. (Mr. Lawrence - Fizik, Mr. Matron - Biology, Mr. "Cockroach" (not real name) - Chemistry. Cikgunya pandai-pandai belaka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada kami, yang juga bekas guru, mereka sangat pandai. Tapi, mereka tu bercakap pada diri sendiri aja. Upstairs rosak sikit-lah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-8040928530410392475?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/8040928530410392475/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/02/life-in-smc-class-was-not-easy-either.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/8040928530410392475'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/8040928530410392475'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/02/life-in-smc-class-was-not-easy-either.html' title='Life in SMC Class'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-1502579964539093940.post-6552231114396453531</id><published>2009-02-24T14:45:00.002+08:00</published><updated>2009-03-08T19:17:17.645+08:00</updated><title type='text'>School life back then</title><content type='html'>&lt;div  align="justify" style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;Saya dilahirkan pada tahun - 1946. Tahun UMNO ditubuhkan. Ayah saya ialah seorang &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;posmen.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:100%;"  &gt;&lt;/span&gt;&lt;div  align="justify" style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Saya melalui zaman persekolahn yang agak unik. The first 3 years I was in Sekolah Melayu. Then I joined &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;the Special Malay Class. (SMC) &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;I were sent to TIGS,&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt; I got to go to Sek.Tengku Mariam for standard six exam, and later was sent &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;to Convent School for the secondary education.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:100%;"  &gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div  align="left" style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Saya masih ingat lagi bagaimana guru menghukum pelajar.(Ini dekat Sekolah Melayu) &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Guru menconteng muka pelajar dengan daawat merah dan biru. Lepas itu kena round &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;sekolah baru boleh pulang rumah.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:100%;"  &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div  align="left" style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Zalim betul. (Pada masa tu OK lagi. Cuba sekarang ............... kalau tak masuk court - bertuah badan).&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style=";font-family:georgia;font-size:100%;"  &gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;span style=";font-family:Arial;font-size:85%;"  &gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/1502579964539093940-6552231114396453531?l=ouryesteryears.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/feeds/6552231114396453531/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/02/kami-dilahirkan-ditahun-yang-sama-1946.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/6552231114396453531'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/1502579964539093940/posts/default/6552231114396453531'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://ouryesteryears.blogspot.com/2009/02/kami-dilahirkan-ditahun-yang-sama-1946.html' title='School life back then'/><author><name>Alimah Ghani</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17439686527408042529</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry></feed>
